Psaltaren Chapter 40

1. Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

2. (40:3) Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

3. (40:4) han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

4. (40:5) Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

5. (40:6) Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

6. (40:7) Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag – öppna öron har du givit mig – brännoffer och syndoffer begär du icke.

7. (40:8) Därför säger jag: "Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

8. (40:9) Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta."

9. (40:10) Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

10. (40:11) Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

11. (40:12) Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

12. (40:13) Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

13. (40:14) Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

14. (40:15) Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

15. (40:16) Må de häpna i sin skam, som säga till mig: "Rätt så, rätt så!"

16. (40:17) Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: "Lovad vare HERREN!"

17. (40:18) Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.