Job Chapter 41

1. Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

2. (40:21) Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

3. (40:22) Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

4. (40:23) Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

5. (40:24) Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

6. (40:25) Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

7. (40:26) Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

8. (40:27) Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

9. (40:28) Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

10. (41:1) Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

11. (41:2) Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

12. (41:3) Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

13. (41:4) Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

14. (41:5) Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

15. (41:6) Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

16. (41:7) Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

17. (41:8) Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

18. (41:9) När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

19. (41:10) Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

20. (41:11) Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

21. (41:12) Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

22. (41:13) På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

23. (41:14) Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

24. (41:15) Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

25. (41:16) När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

26. (41:17) Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

27. (41:18) Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

28. (41:19) Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

29. (41:20) ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

30. (41:21) På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

31. (41:22) Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

32. (41:23) Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

33. (41:24) Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

34. (41:25) På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.