Lukas Chapter 24

1. Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

2. Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

3. Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

4. När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.

5. Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?

6. Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

7. 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"

8. Då kommo de ihåg hans ord.

9. Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. –

10. Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

11. Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

12. Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

13. Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

14. Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

15. Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

16. Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

17. Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.

18. Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"

19. Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

20. huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

21. Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

22. Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

23. och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

24. Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."

25. Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

26. Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"

27. Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

28. När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

29. Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

30. Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

31. Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

32. Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"

33. Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

34. Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."

35. Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

36. Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.

37. Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

38. Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

39. Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."

40. Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

41. Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"

42. Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

43. och han tog det och åt därav i deras åsyn.

44. Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."

45. Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

46. Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

47. och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

48. I kunnen vittna härom.

49. Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."

50. Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

51. Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

52. Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

53. Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.